Elektriker band åskmoln – En berättelse ur livet

Jag är en elektriker, men inte en vanlig sådan. Jag gör sådant som elektriker förväntas göra, åker iväg till hus eller större byggnader och fixar små problem i elsystemen. Men jag har också större jobb, som inte alls är vanligt. Jag har hand om åskväder. Min arbetsgivare skickar alltid ett meddelande till min mobil, när ett åskväder antingen är på väg över mitt område, eller när någon beställt det.

Som elektriker är jag en viktig del i att åskvädret fungerar som det ska, d.v.s. att blixtarna lyser så stark som de ska och under vissa specifika tidsintervall. Allt det hänger på mig. Det är ett svårt arbete, även för en speciell elektriker som mig, för åskväder oförutsägbara. Skulle jag misslyckas med mitt arbete inuti molnen, kan det skapa förvirring in naturen.

Vad kan hända vid åskoväder?

Åskmoln skapar en otrolig laddning och är jag inte där och guidar den laddning rätt, kan den växa sig för stor, och farlig. Om åskväder är oförutsägbara är laddningar i luften snäppet värre. Man vet aldrig vart de vill ta vägen, och i värsta fall kan det skapa ett åskväder i ett åskväder. Det nya åskvädret kommer då skapa sin egen laddning. Blir den nya laddningen för stor, skapas ännu ett åskväder. Sedan fortsätter det så tills det enda som ryms i atmosfären är åskväder och enorma laddningar. Det kan ge effekter som att natur vissnar.

Människor och djur kommer också börja må dåligt p.g.a. av det enorma lufttrycken som skapas. Så underskatta aldrig hjälpen från mig, elektrikern. För det är jag, och ingen annan, som tar mig upp ,mitt i åskvädrets centrum med mina metallpinnar. Metallpinnarna, beroende på metall, längd och massa, kan jag använda för att styra och dela upp laddningen i molnet. Det är nästan som att vara dirigent, men mycket blötare och mer skrämmande. Som elektriker har jag utbildat mig länge inom situationer som dessa, ändå blir jag nervös när jag får meddelande om att ett åskväder är på väg.

Elektriker

En elektriker får en smäll

Man har hört om olyckor på arbetsplatser, åskväder som vägrar samarbeta, elektriker som använt fel metallstav i fel läge. Därför måste jag alltid vara koncentrerad under mitt arbete i åskmolnen. Både för min och andras skull. En gång hände det dock att jag använde fel metallstav vid fel tillfälle. Jag hade tänkt ta min lilla smala kopparstav, för att skapa en mindre urladdning i ett åskoväder, och skapa en så kallad miniblixt. Men utan att inse det, hade jag greppat min silverstav, en stav som laddar ur hela åskovädrets laddning i en enda stor blixt. Jag hade svingat silverstaven, som i mitt huvud var en kopparstav, i en vid båge.

Utan förvarning och tid för min personliga reaktion, exploderade allt i ett vitt ljus och jag flög iväg, bort knuffad från molnet av en otrolig kraft. Mina ögon blev förblindade av det starka ljuset. Det enda jag såg var lysande vit färg. Jag kände samtidigt hur jag föll, föll och föll, tills ett välbekant ryck fick min fallhastighet att minskas. Förvirrat skakade jag på huvudet och försökte blinka tillbaka synen. Jag visste inte vart jag befann mig i luften och kunde därför inte bestämma mig, för hur jag skulle styra min fallskärm. Alla elektriker har alltid på sig en skyddsutrustning, min bestod av tre fallskärmar (man visste aldrig vad som kunde hända med de första två) och ögondroppar för bländade ögon.

Äntligen är ovädret över!

Problemet med ögondropparna är att det är svårt att hitta flaskan, i väskan, när man knappt ser något alls. Jag lyckades dock med detta denna gång, och kunde med våta ögon tillslut se vart jag befann mig. Några hundra meter bort såg jag det åskmoln, som jag varit mitt i, några sekunder tidigare. Men molnet hade blivit mer transparent än det var från början. Det var ett tecken på att ovädret snart var över. Jag tittade förstummat på metallstaven i min hand. Silver! Inte koppar. Tanken på hur mycket värre jag kunde ha skadats fick mig att hacka tänder.

Tyckte du denna artikel var intressant kan du läsa mer här om hur renovering hjälpte min vän med sin depression.

Att renovera badrum blev min terapi

Renoverat badrum, kaminen sprakar och jag sitter men en kopp kaffe och bara njuter. Det tog två år att renovera huset för att få det att kännas som mitt.

Efter en många tuffa år satt jag helt plötslig med ett litet sött hus som jag köpt för att börja mitt egna liv efter en jobbig separation. Jag ville verkligen inte sätta mig i en lägenhet utan var ville hitta ett boende som jag kunde hålla mig lite sysselsatt med för att kunna gå vidare med mitt liv. Så när det lila söta huset dök upp slog jag till, jag behövde bara renovera det lite var min tanke.

Badrummet


Jag var tvungen att börja renovera badrummet och tog in en firma och strax innan jul var det äntligen färdigt och jag blev så nöjd. Jag är en rätt händig kvinna och klarar av det mesta själv, men att renovera kostar ju en hel del så efter badrummet bestämde jag mig för att bara bo in mig ett år för att känna mig fram hur jag vill mitt boende ska se ut för att jag ska trivas och få det att kännas som hemma. Att renovera badrum är verkligen inte enkelt!

Fasaden

Den våren och sommaren hände det inget inomhus utan all tid la jag på utsidan och trädgården. Var tvungen att renovera fasaden och fönsterna. Ny färg kom på och blommorna började växa. Jag var så nyfiken på vad som växte i rabatterna. Sommaren gick hösten kom så då var det tid att göra något inomhus igen. Jag satt en mörk höstkväll i tv-rummet och kände att jag verkligen inte trivdes här.

Vad hade jag egentligen gjort hur tänkte jag när jag köpte ett hus som jag var tvingen att renovera själv utan hjälp, utan någon som man kunde bolla idéer med. Nu kände jag mig så ensam, visst mina vänner fanns där och hjälpte mig så mycket dom kunde men jag saknade någon i mitt liv. Den vintern orkade jag inte med att fixa någon med huset utan började ångra mig mer och mer. Men så strax efter nyår vände allt. Jag tog tag i att renovera igen.

Renovera
Att måla väggarna själv var väldigt terapeutiskt.

Väggarna får liv

Ny färg på väggarna var allt som behövdes och jag kände mig lycklig igen. Nu började huset kännas som mitt igen, jag kunde göra vad jag ville för att få det att kännas kärleksfullt och hemtrevligt. När våren kom kände jag mig helt avslappnad, jag bestämde mig för att jag skulle klara mig själv och inte gå in i ett förhållande på ett bra tag nu. Jag insåg att när jag höll på att renovera mitt hus renoverade jag även mig själv . Att renovera badrum blev verkligen min räddning!

Vill du läsa en spännande artikel? HÄR kan du läsa om min vän, som är elektriker och hur det kan gå att arbeta under ett åskoväder.